I skuggan av konflikten i Libyen har val hållits i Egypten. Valet handlade om huruvida man skulle ha parlamentsval redan i höst eller inte. Ja-sidan vann en överlägsen seger – ett enormt bakslag mot de demokratiska krafter som finns i landet. De som tjänar på att valen hålls i september är de politiska organisationer som har en fungerande organisation och struktur, och det finns egentligen bara två sådana i Egypten: det före detta regeringspartiet NDP och Muslimska Brödraskapet. De demokrater och liberaler som finns i landet bildar nya partier varje dag och kommer inte hinna organisera och mobilisera sig fram tills valen i september.
Därtill ligger fokusen i de senaste protesterna inte på att landet går längre och längre bort från de små demokratiska framsteg som togs direkt efter revolutionen. Huvudmålet för de senaste demonstrationerna, b.la. på Tahrir-torget där människor blivit skjutna, har varit desamma som förut: Hosni Mubarak. Bara att nu handlar det inte om att han ska avgå utan att han ska åtalas för sina trettio år vid makten.
En framgångsrik revolution, som den i Egypten, följs av en kort tid då demokrater har en möjlighet att finna djupt stöd för en liberal, sekulär och demokratisk konstitution. Om post-revolutionära ledare drar nytta av den korta tiden kan en sådan konstitution forma villkoren för den politiska utvecklingen en lång tid framåt. Egypten såg till en början ut att gå den vägen då man tillsatte en arbetsgrupp för att skriva en övergångsperiodskonstitution, denna arbetsgrupps arbete undermineras i allra högsta grad av de tidigare valen i september.
Samtidigt karaktäriseras denna post-revolutionära tid ofta av krav på rättvisa gentemot de som tidigare styrt landet, något som är olyckligt. Fokus bör inte – i en så pass instabil politisk situation som Egypten befinner sig i – ligga på att åtala och straffa de som tidigare styrt landet. Engagemanget bör kanaliseras för att snabbt sjösätta en liberal och demokratisk konstitution. Vikten av att ha en stark, transparent och demokratisk konstitution kan inte understrykas nog.
För Egyptens bästa bör man hålla tillbaka kraven på att åtala t.ex. Mubarak. När en demokratisk konstitution har sjösatts kommer det finnas möjligheter för att straffa dem som begått brott.
Detta mönster är inte nytt och Egypten kan lära av flera andra länder som genomgått denna demokratiprocess, inte minst [väst] Tyskland hantering av de brott Nazister begick under Hitler.
När jag besökte Egypten i förra veckan talade jag med många smarta och idérika unga politiker och aktivister, och även om fokus på långsiktig demokrati var stor i just denna grupp kunde man känna ett tydligt begär på hämnd gentmot Mubarak och hans totalitärregim som styrt landet i 30 år. Det var givande att diskutera just detta och mitt råd till dem var just det detta inlägg handlat om: all fokus bör ligga på att skapa en liberal konstitution och ett demokratiskt land, bestraffningar kan man ta senare.
Återstår att se om budskapet gick fram.
