I dag skriver Adam Cwejman ett utmärkt inlägg i sin blogg där han bemöter några unga socialdemokraters utspel på politikerbloggen. Den socialdemokratiska politiken går ut på att staten ska göra och finansiera så mycket som möjligt, det lyser inte minst igenom i de unga sossarnas artikel.
Men är det verkligen så att bara för att man sätter av mer pengar så blir allt automatiskt bättre? Nej, så klart inte. Detta har aldrig gått in i en socialdemokratisk skalle och kommer förmodligen inte göra det.
Jag tänkte rikta in mig på ett speciellt ämne som ligger mig varmt om hjärtat: kultur. I nya socialdemokratiska ledarens, Håkan Juholts, tal förkastade han regeringens nuvarande satsningar på att försöka få in fler privata aktörer i kultursektorn. “Kultur ska inte vara en köp och sälj marknad” eller något sådant stod han och babblade om. Men vad är egentligen en “köp och sälj marknad”? Är det när människor vill ha något och så skapar andra människor det? Ja, typ? Och varför är det dåligt för kulturen att det finns ett utbud och efterfrågan?
Pengar är inte allt. Det finns massa exempel på kultur som klarar sig utmärkt utan statligt stöd men för den delen inte har speciellt mycket pengar. Musikindustrin är ett bra exempel, skivbolag försvinner och band går back på att spela in skivor. Läs gärna den här artikel av indiebandet Arcade Fire för ett levande exempel. Men bara för att det försvunnit enorma summor från musikindustrin de senaste 30 åren, betyder det att musiken blir sämre och att aktörerna blir fler? Näe, viljan att yttra sig genom kultur överlever alla budgetunderskott.
En rik kultur är inte beroende av mer pengar, den är beroende av kreativa och duktiga människor som vill och som vågar. Men då måste det finnas något att vinna – och förlora.
