Det har varit mycket prat om Libyen på sistone, och det är bra det: utvecklingen går inte åt rätt håll och väntar det internationella samfundet med att ingripa kommer fler liv att förloras och ju längre tid det diplomatiska käbblet pågår desto längre går Libyen bort från demokratisk och fredlig förändring. Vi kan väl vara ärliga; ett militärt och humanitärt ingripande krävs i Libyen och Sverige bör delta i det. Liberala ungdomsförbundet berättar varför.
Samtidigt, i samma del av världen har livet i Egypten och Tunisien lugnat ner sig. Frågan är vad som kommer att hända nu? Vad kommer militären göra med makten i Egypten? Kommer Tunisien att bli den första demokratiska staten i Nordafrika? Det finns ingen bra spåkula, men blandade nyheter kommer från framför allt Egypten: militären som nu styr helt och hållet i Egypten tar inte de viktiga steg som krävs mot demokrati, de visar snarare på en tillbakagång.
Men en gnutta hopp finns i Egypten. Jag la för inte så länge sen upp ett inlägg där jag poängterade de radikala attityder som finns i Egypten. Nu har jag lyckats få tag på en ny attitydundersökning som gjordes i februari. Förvisso gjordes undersökningen endast med c:a 400 personer så det är väl tvivelaktigt om den är statistisk säkerställd.
Hur som haver, den visar ändå på förändring i attityd inte minst gentemot det muslimska brödraskapet och islamistiska attityder. Vad den kanske allra tydligast visar är att upproret i Egypten inte var religiöst betingat. Arbetslöshet, korruption och ekonomisk ofrihet är den överlägset största orsaken till upproret i Egypten med 30-40%. Att den egyptiska staten inte är muslimsk nog anser endast 7 % vara anledningen till att upproret ägde rum.
Föga förvånande får Muhammed El-Baradei inget stöd som presidentkandidat. Jag undrar varför väst i början såg honom som en kandidat till presidentposten? T.o.m. Mubarak själv får större stöd än El-Baradei.
Därtill är det fler (37 %) som anser att Egypten bör behålla sitt fredsavtal med Israel än de som är emot (22%).
I undersökning är dock “Don’t know” en stor del av svaren. Det kanske säger mer än undersökning i sig? Det är som sagt svårt att förutse vad som kommer att hända i Egypten och resten av Mellanöstern. Det enklaste är kanske att svara “I don’t know”.
